Läste tre texter av andra i går. För gårdagen var deadline för att lämna sju sidor reflekterande text, eller en essä, i utbildningen* jag går. (Jag lämnade texten jag kallar essä i inlägget den 6/1.) Alltid när jag läser text som jag vet att jag ska ge respons på känner jag mig initialt nästan helt vilsen. Nej, det...
Jag känner mig bakis. I går kväll såg vi först på filmen Give me liberty och sedan när vi skulle lägga oss vällde nyheterna in: Capitolium i Washington, U.S.A. hade intagits av Trump-supportrar. Som många andra fastnade vi framför CNNs direktrapportering. Först efter midnatt gav vi upp och hade hamnat i otakt, det var svårt att somna och...
Ja. Det är helt rimligt att som boende i ett land med årstider tala om vädret. Det spelar ju så stor roll för oss i vardagen. Det påverkar känslan vi har för dagen och det kan verkligen påverka våra sinnen. Jag som bor vid havet tycker nästan, men verkligen inte alltid, att det är vackert.
Texten du läser tolkar du utifrån ditt eget universum. Människan låst som centrum i sin egen värld, fast i en Platonsk grotta i vårt eget inre, stirrandes mot skuggor som vi själva skapar. Texten som elden. Men vad påverkar vad som sker där vid elden? Vad jag ser och upplever.
Jag tänker en hel del på känslor just nu. Känslor i de texter jag skriver, utifrån funderingar kring känslor och tankar har jag skrivit en essä om distans. Men jag läser också Så skapas känslor - hjärnans hemliga liv, av Lisa Feldman Barrett (Natur & Kultur, 2020) och den motsäger tidigare forskning och det som räknats som...