Hundparken

Jag har inte läst Sofie Oksanen förut och visste inte vad jag hade att vänta. Har mest hört att andra tycker hon är en av de bästa. Vet inte hur klokt det är att välja den senaste romanen för att lära känna en författare, men varför inte - tänkte jag.

Även om jag inte hade några direkta förväntningar så tror jag inte att de uppfylldes. Jag tyckte att det var mer lättsamt och drivet än jag trott, mer relationellt och spännande. Jag hade en känsla av att det skulle vara mörkare, men kanske är det för att jag ändå snappat upp något kring hennes debut Stalins kossor. Det här är i alla fall en roman som lätt nästlar sig in i läsaren.

Huvudpersonen Olenka har oturen eller turen att växa upp med sina föräldrar i Tallin, och när öst faller så gör de inte som andra och rör sig mot väst utan i stället återvänder de till pappans hembygd i Ukraina. En resa Olenka aldrig accepterar och hennes liv blir inriktat på att ta sig där ifrån. Först via en inte helt lyckat modellkarriär, och sedan när hon dras in i donatorsbranschen. Den går främst ut på att donera ägg till västerländska par. Efter att själv ha donerat rör hon sig uppåt i hierarkin och blir ansvarig för kontorets verksamhet i regionen. Det är när hon drar in en dotter till en vänfamilj från sin egen trakt som saker börjar gå fel.

Oksanen berättar om livet i Ukraina, korruptionen, fattigdomen och rikedomen. I och med flytten tillbaka förlorar Olenka sin pappa, och det innan han blir dödad. Han rör sig tillbaka till en annan kultur och blir en annan typ av man. Men hon berättar också om donatorbranschen, hur smutsig den är, hur människor görs till varor, om relationen mellan väst och öst och om psykologiska påfrestningar. Här är fokus inte på surrogatmödraskap, vilket känns smart. I stället är det äggdonationerna och vad de innebär som är berättelsens nav. Att det inte är okomplicerat att lämna i från sig sin arvsmassa.

Men här är också en kärlekshistoria med, även om den inte är särskilt framträdande, och därför faktiskt inte särskilt berörande, är det den som är grunden, eller kanske ramen för hela historien. Olenka berättar historien i jagformat till ett du, som är den kärlek som hon också fruktar eftersom det antagligen är hans uppgift att hämnas det brott som hon anklagas för, och flytt till Helsingfors från.

Det är en fint konstruerad berättelse med historier som vävs samman till ett helt dna, där det finns många intressanta aspekter att stanna vid. Det är levande och angeläget.

Om boken / baksidestext

I Sofi Oksanens "Hundparken" möts ett girigt Helsingfors och ett korrumperat Ukraina. Två kvinnor, Olenka och Darja, bär på livsöden som är sammanflätade av kärlek, lojalitet och svikna förtroenden. Deras historier är också en berättelse om maktkamp - mellan inflytelserika familjer och mellan könen, där striden står om herraväldet över den kvinnliga kroppen, och om barn som kan säljas över gränserna. Sofi Oksanen har skapat en fängslande berättelse om en kvinna som hemsöks av minnena av hennes förlorade barn, och som fortfarande jagas av de mäktiga som hon utmanat.

• Titel: Hundparken
• Författare: Sofie Oksanen
  
• Översättare: Janina Orlov
• Utgivningsår: 2021
• Förlag: Albert Bonniers förlag
• Bok #12 2021