Att läsa eller icke läsa

Många år läste jag inte alls, senare läste jag i perioder inte alls. Barndomens läsning bar jag med mig, men annars var litteraturen inte så central i mitt liv. De år jag inte läste alls festade jag, roade mig, jobbade - ungdomsåren. Sedan kom barn, och jag var nästan ungdom, i alla fall ung, och jag läste väl i perioder, men det är inte som nu när det alltid finns en bok som jag läser. Jag vet inte varför jag inte läste mer då, men jag kan nu vara lite sur över all tid som förslösades. För nu är det så många böcker jag vill läsa, och tiden räcker inte till. Och jag vill läsa både klassiska verk och moderna och samtida och både facklitteratur och skönlitteratur - och ja, det hinns inte allt det jag vill.

Men just nu är jag inte inne i en stor läsperiod, även om jag läser. Jag funderar nästan på att läsa något lättsamt bara för att det ska haka i mig. Människans revolt är svårläst, jag tycker om att läsa boken, men det går inte fort och det är ingen slukarbok direkt. Bröderna Karamazov är ju inte svårläst, men jäkla lång och inte direkt av typen deckare, utan samtalsroman, de pratar sig fram sida efter sida. Och Jag måste skri... är inte heller en deckare, även om det intressant och roligt. Och jag vet inte, just nu har jag haft många manus att läsa och ge respons på, manus att korrekturläsa i jobbet, och manus att skriva och det är som att jag nog egentligen skulle behöva en läsning som är mer av en pausfågel. Nåja, jag kan väl kanske leva med att inte läsa så fort också.