Boken i drömmen

Ibland tar sig något in i drömmarna på ett vagt och obestämt vis. Oksanens Hundparken rörde sig i nattens drömmar, även om jag inte vet riktigt hur. I natt fick jag sova hela natten. Det är ofta vår hund väcker mig och föreslår att hon ska bli utsläppt. Jag har jobbat med hur dags hon får mat, hur sent vi går ut och det kan hjälpa men inte alltid. Det som dock tycks sitta samman med det är hennes hälsa, hon är ett riktigt måndagsexemplar och i luckan när hon inte fick sin lilla dos med kortison dels på grund av att den var slut och dels på grund av att jag ville se om hon verkligen behövde den (det gjorde hon) så ökade viljan att gå ut om natten. Jag tror kanske inte att det får henne att behöva kissa eller bajsa mer, utan att kliandet väcker henne och att hon då tänker att det vore trevligt att gå ut. För nu när medicinen är på plats och om hon inte äter för sent och om vi går den sista rundan innan läggdags, då sover även hon hela natten. På tal om nätter och hundar ... Jaja. Intresseklubben antecknar.

Förresten läste jag för många år sedan någon som hävdade att det var jag som skrev det för första gången i media, som så att säga förde in detta uttryck i offentligheten. Då när jag var arton och började skriva i Aftonbladet. Vet ju inte om det är sant, men känner att jag gärna hävdar det.