Fackbok på gång

I dag har jag suttit på verandan under värmelampan och haft möte med ett förlag via kameran. Inget är klart förrän det är klart, men det ser lovande ut och jag är ganska mycket för att ta ut glädje i förväg när det är påkallat. En typ av visshet kommer så klart när du skrivit på ett avtal. Men det finns ingen anledning att ägna sig åt pessimism som är opåkallad. 

När jag föreläste i höstas tänkte jag att det här borde jag egentligen skriva ner. Så då gjorde jag det. Så nu är det en fackbok på gång. Exakt när vet jag inte, och inte hur lång vägen är från nu. Men det känns roligt att det jag skrivit tagits emot med positivt öppna armar och vänliga lovord. 

Men det är intressant att jag har som två liv (ja, eller fler). Ett där jag skrivit det här manuset och tänkt en viss typ av tankar, och där det skickas in, tas emot och nu då kanske ges ut. Och ett annat där jag skriver skönlitterära berättelser, en så annorlunda process så att det känns som att det inte ens är samma aktivitet. Och även om fingrarna rör sig på samma vis över tangenterna, och bokstäver bildar ord och meningar och satser och något sammanhållet för en läsare att ta till sig - så är det också bara det som är det samma. Så även om det ligger nära till hands att tänka på utgivning och förlagsavtal som en sak, och därmed att en viss typ av glädje borde påverka livet som levs i det andra livet, men som sagt - det är ju två helt olika saker och olika liv. Oklara tankar kanske, men jag märker att jag själv förväntar mig någon form av koppling dem emellan. Känslorna, liven. Och när den kopplingen inte sker känns det som att det är mitt fel, men det är det inte. Inte på det viset. Det är egentligen fullkomligt väntat och naturligt.