Förlagsavtal påskrivet

Sådärja. Jag skrev på. Det är ju ändå en grej. Först är det det positiva svaret. Sedan mötet och det tydliga viljan. Efter det formellt beslut. Och så till slut: avtal. Då vet man. Att det blir av. I höst kommer ett nytt läromedel signerat av just mig. Och på Natur & Kultur, det känns finfint. Så i kväll tänker jag fira tillsammans med familjen, gå till en lokal restaurang och sitta coronasäkert och äta gott och skåla för att just i dag skrev jag på.

Redan i går sa jag det till min hund-promenad-vän, varpå hon genast bjöd på ett glas och jag kände då att det är viktigt att markera framgångar. Att tydliggöra för sig själv de positiva steg som tas. De saker man jobbat sig till. Det är så lätt, tycker jag, att bara ... ja, bara pja, nu är det gjort. Särskilt när det gäller saker som jag tycker att jag "kan", som att skriva läromedel/fackböcker. Det har jag gjort, och tycker jag är rätt bra på. Medan det här med skönlitterärt skrivande är en utmaning fortfarande, eller ett arbete där jag ännu inte nått bekräftelsen utgivning.

I dag har jag annars främst skrivit respons till min skrivvän J. Det tar mig typ en arbetsdag att göra det. Det blir många sidor, och det blir mycket tankar. Så är det bara. Spelar ingen roll hur bra manuset är (och det här var jättebra!), det är ändå så lång tid det tar, och så mycket jag har att säga. Så, i morgon måste jag skriva min essä, för den ska vara inne på måndag morgon. Apuh apuh.