Fredagen

Jag var på sprudlande humör i går av ingen anledning alls. Ibland är humöret så gott att du märker det. Tänker: Oj, vad glad jag är! Jag hade sovit en hel natt, hjälpte säkert. Jag redigerade mitt manus och kände att jag kom någon vart. Jag lämnade början av det redigerade manuset till min textsamtalsgrupp i utbildningen. Solen sken. Jag tränade. Ja, när jag går igenom dagen kan jag inte riktigt förstå vad som gjorde mig så pigg och glad.

Men träningen känns bra. Innan jul slutade jag gå till gymmet efter att ha upplevt att det plötsligt kom in för mycket folk. Lokalen får ta in åttio pers, men jag blir nervös om det rör sig upp över sex personer. Jag hade innan jul hittat en tid jag tyckte funkade bra, jag kom mellan tolv och ett, efter min lunch och då brukade det inte vara mer än någon enstaka där. Även om det kändes som om jag gjorde något förbjudet kunde jag inte för mitt liv se hur det skulle ha kunnat vara en risk i relation till covid19. Hur som helst, plötsligt kändes det som en risk och jag flydde lokalen. Dessutom var julen i antågande och jag ville verkligen göra allt för att inte bli sjuk, jag ville att mitt barn i Stockholm skulle komma hem över helgerna. Och sedan har jag känt att jag vill fortsätta att göra allt för att inte bli sjuk, att det kanske är fel att gå in i lokaler jag inte måste gå in i. För tillfället är jag mest orolig för det där långtidssjuka, snarare det än IVA, även om inget av det så klart lockar. Så jag har fortsatt att hålla mig borta från gymmet. Inledningsvis tänkte jag att jag skulle träna hemma. Men det har inte hänt en enda gång. Jag lyckas inte ta mig över den tröskeln. Det är ju för töntigt, för jag fattar ju att jag kan. Nåväl. I onsdags gick jag tillbaka toll gymmet och det kändes så bra. Jag kom dit vid elva och det var mellan fyra och sex i lokalen hela tiden och jag kunde hålla stora avstånd och jag spritade hit och dit och det kändes tryggt och väldigt skönt att få träna igen. Min rygg behöver det verkligen. När jag tränar lyssnar jag först på ljudbok medan jag gör muskelövningarna, och sedan den sista stunden på podden Haveristerna medan jag står på crossfit-maskinen. 

Det som hände i går var att jag ville stå kvar och fortsatte fem minuter extra. Jag var så jädrans pigg och glad. På kvällen firade jag med att baka egna Sarah Bernardt, små mörka biskvier. Och så drack jag bubbel. Vi köpte hem thaimat och livet kändes lätt att leva. Sedan såg vi en märklig fransk dansfilm där en dansgrupp spårar ur efter att någon häller syra i bålen, några dör, andra blir skadade, vissa har sex och ... ja, det var väl inte mer än så. Men de väldigt långa dansscenerna var fina.