Hålla i handen

Är handledd. Det är ju ett fint namn. Någon som du kan hålla i handen. Nå, riktigt så nära och intimt är det ju inte - men det är ändå lite så det känns. Att du inte är ensam. Handledningen med Fagerholm var givande. Det kändes som om jag fick stöd i tankar jag hade, utan att ha uttalat dem varken innan eller då, och stöd i att hitta en plats och en ingång och ett ... ja uppdrag. Vad det är jag behöver ägna mig åt.

Jag korrläste färdigt ett manus. Så att jag ska kunna fokusera på att skriva i stället. Sedan måste jag korra fler manus. Men jag kan skita i det i en vecka och bara ta tid från sommaren till mitt egna skrivande. För det känns verkligen som om sommaren är här ordentligt nu. Det är så varmt. Vattnet är inbjudande. Och det är ju den där känslan av att man måste passa på. Det kan vara all sommar vi får! Varje solig dag kan vara den sista. Att vara svensk på sommaren är ganska stressande. Samtidigt uppskattar jag just därför när vädret blir sämre och molnen är framme vissa dagar. Men det fina vädret har i alla fall gjort att jag närmar mig slutet av evighetsläsningen av Camus Människans revolt. När man läst en bok riktigt länge så längtar man efter att den ska ta slut, i alla fall är det så för mig. Det har inget med innehållet att göra. Utan det är en otålighet som infinner sig.