Händer det något?

Det känns som om det inte händer något. Med skrivandet. Och det är väl delvis sant. Jag har inte jobbat mer med det manus jag startat och inte skapat något nytt heller. Det stör mig på något plan. I stället har jag gjort några uppgifter till utbildningen, jag har gjort de sista justeringarna av min essä. Jag har jobbat om delar av manuset, eller snarare ett kapitel, till boken som kommer på Natur & Kultur till hösten. Jag har gjort jobb, korrekturjobb. 

Det är så klart olika att korrekturläsa översättningar och svenska original. Hade bara inte tänkt på det förut. Med översättningen stannar man upp och dubbelkollar meningar mot grundtexten, men på svenska finns inte det lagret. Att komma in som korrekturläsare är både skönt och frustrerande. Så klart markerar jag om något är helt knasigt eller om jag verkligen inte förstår. Men annars ska jag ju inte lägga mig i vare sig språk, dramaturgi eller struktur. Det är felstavningar och komman och liknande som är fokus, och jag markerar också för konsekvensgrejer, så att författaren kan göra medvetna val. Kanske vill någon skriva både i dag och idag, vad vet jag - men det ska så klart vara ett val i så fall.

Jag har ett nytt tangentbord. Till skillnad från det som hör till min lilla dator som jag i princip alltid jobbar på, så har det här upphöjda tangenter och det är ovant. Fingrarna glider inte på samma vis. Det är också större mellanrum. Men jag märker att jag redan under den här texten har hittat rätt, det blir inte en massa feltryck ändå. Jag köpte också igår ett brickbord, så nu ligger jag i soffan med datorn på brickan och tangentbordet i knäet. Det är snäppet bättre ergonomi, även om jag vet att soffliggande inte är direkt optimalt.

I lillastugan har jag en arbetsplats med stor skärm och där finns också ett höj- och sänkbart skrivbord, nej faktiskt två stycken. Jag köpte det till de anställda, då hade vi faktiskt två anställda på mitt kontor. Min kollega vägrade köpa det, hon tyckte att det var en onödig utgift. En absurd snålhet som jag faktiskt protesterade mot men ändå inte lyckades kräva något kring, Hur som helst tog jag ur egen ficka. Så när jag sålde så hade jag plötsligt två skrivbord. Och inte ett enda skrivbord får plats inne i huset, och i lillastugan är mellanbarnet och det känns helt omöjligt att arbeta där. När minsta ungen flyttar ut kommer jag antagligen att fixa arbetsplats uppe i hennes rum, men där är så mycket snedtak att jag undrar om ett höj- och sänkbart bord är möjligt. 

Arbetsplats är inte så dumt och ha, men jag klarar mig ganska bra som det är. Jag kan gilla att sitta i soffan, men det bygger ju på att jag är ensam hemma. Vilket jag i och för sig för det mesta är. Och på helgerna är det oftast morgontimmarna som jag är vid datorn, när resten av huset sover. Som nu. Fast det är i och för sig fredag, men P ska jobba hemma. Då går jag antagligen upp på övervåningen eftersom yngsta sover hos sin pojkvän, hennes skrivbord står trevligt vid ett stort fönster. Jag tycker om att sitta där.