Hur kan vi vara så olika?

Jag har börjat läsa Inte av denna världen av Yaa Gyasi och kan inte låta bli att förundras över rasism. Det är så starka känslor många rasister ger uttryck för och en typ av världsbild och syn på andra som får det att svindla att människor kan se och leva i samma värld på så otroligt olika vis att det känns som att vi inte är gjorda av samma stoff.

I en artikel i Sydsvenskan 2021-01-26 jämför journalisten Petter Larsson böckerna Vit skörhet av Robin DiAngelo och Så blir du en antirasist av Ibram X Kendi. Som jag förstår det är DiAngelo främst fokuserad på vad vita kan göra i form av "medvetandegörande terapi", och jag antar att det handlar om att se hur jag som vit är gynnad av det rasistiska systemet, hur jag omedvetet upprätthåller det och kan jag då hoppas hur jag i vardagen kan agera för att förändra systemet. Men jag vet inte om den är så matnyttig som jag hoppas. (Känner mig inte så lockad av att läsa eftersom de tycks vara halvdant skrivna och har fokus på nordamerika, men borde kanske ändå.) Kendi fokuserar i stället på det rasistiska systemet, och att den som vill vara antirasist ska släppa individnivån och fokusera på politisk makt och makrosystemet. Jag misstänker att han menar att vi kommer att stå och stampa om alla vita ska gå i terapi och skämmas, när de är en produkt av samma system som ger spelplanen för rasism. DiAngelo lyfter att det största problemet inte är uttalade rasister, som är förhållandevis få, utan vita som tror att de är fria från fördomar eller antirasister. Minns inte nu vem som lyfte den frågan för ett par år sedan, men någon pekade på att kalla sig antirasist borde innebära faktiskt handling, att det inte handlar om att bara vara mot rasism, utan borde innebära att motverka rasism. En annan sak som DíAngelo lyfter rörande rasism, och som är tröttsamt återkommande i debatt kring rasism är att självfallet kan andra än vita hysa rasistiska åsikter, men att rasism måste ses som ett system som upprätthåller maktpositioner. Rasism handlar om strukturer där vissas rasism kan minska andras livsutrymme och möjligheter, och att det är kopplat till samhälleliga institutioner och mönster.

Jag tänker spontant och lite ytligt, eftersom jag inte läst böckerna, att det självfallet behöver vara en parallell rörelse på både individnivå och för att förändra strukturer. Att förändra strukturer och det politiska kräver stöd i en bredare allmänhet, vita som ser och förstår och vill att det ska förändras krävs alltså. I alla fall om en förändring inte ska bli enbart våldsam. På samma vis hjälper det inte om vi som individer inte verkar för att förändra faktiska strukturer.