Inkluderande intersektionalitet

Vi har varit dåliga på att titta på film, det har känts som ett större åtagande än att välja ett avsnitt av en serie. Men strax innan jul skaffade vi Drakenfilm och har främst haft franskt maraton. I går såg vi en film som heter 50 vårar (Auror i original) och handlar om en kvinna som kommer i klimakteriet och säger upp sig från sitt jobb som servitris, samtidigt som hennes ena vuxna barn är gravid och tonårsdottern drar till Barcelona med sin pojkvän, och ungdomskärleken av en slump dyker upp. Det var flera väldigt fina scener, men en fick mig att reagera lite extra.

Det var en scen där Auror tagit ett tillfälligt städjobb och går bredvid en annan kvinna, svart civilingenjör. Auror säger något i stil med att hon inte får några jobb och kvinnan skrattar lite vänligt åt att hon upplevt diskriminering, lite som "välkommen in i klubben". Sedan berättar hon om intersektionalitet, (det jag i böcker och föreläsningar ofta kallat normsamverkan), och hon gör det på ett vis som jag aldrig hört förut. Hon säger, som jag förstår det, att det finns ett förtryck och olika positioner inom det, och att när man förstår det kan man gå samman och kämpa mot det ihop, att förtrycket förenar de utsatta och att Auror nu kan identifiera sig med henne själv. Det är intressant, för jag har mer fått det definierat som en form av sorteringsmekanism, där olika förtryck och positioner separeras, till exempel för att visa på skillnaden mellan att vara vit kvinna och svart kvinna, inte som ett sätt att förena. På en individnivå har jag sett det som ett sätt att förstå på vilka sätt du själv bryter eller uppfyller normer, ett sätt att se strukturer och förväntningar som påverkar dig och även se vilka privilegier du har i relation till andra som kanske bryter mot andra normer än du.  Och det ena motsäger kanske inte det andra, men det var verkligen intressant att höra den enande förklaringen. Något att klura mer kring.