Komma in i skrivprojektet
Det verkar gå till på olika vis med olika projekt. Det här manuset som jag just nu kallar Meningen med livet vet jag var jag vill att det ska utspela sig. Det är en plats som jag besökte i somras och genast tänkte att det här är en litterär plats. Det passar i en bok. Jag fann detaljer som jag kände kunde vara användbara. Jag skrev ner dem. Men jag visste inte mer än så. Och jag lät det vara. Jag ägnade hösten åt ett annat skrivprojekt. Men då och då har tankar kommit till mig, saker som jag tyckt hör ihop med Meningen med livet. Och en bok jag läste gav inspiration till en form av struktur.
När jag blev klar med redigering av tidigare manus kände jag att det var dags för det här. Och någonstans i mig började processen. Den började leta efter ingångar och draglinor. Så småningom förstod jag att jag behövde veta mer för att börja. Och när jag visste mer behövde jag skriva ner det som någon form av stolpar, enskilda meningar. Jag behövde veta vad som skulle ske i de stora dragen för att hitta in i texten.
En del inspiration kom från nyheter, en notis som blir en viktig pusselbit i min huvudkaraktärs liv. En planerad resa som även min karaktär kommer att göra. En tanke på en vän och en del av hennes liv blir en del av min karaktärs liv. Jag lånar från verkligheten, bakar om det till något annat tillsammans med rena fantasier.
Och nu när jag har det här har jag också börjat skriva. Om det följer den lösa plan jag har formulerat vet jag inte. Om allt ska vara med vet jag inte. Vad annat som kommer väckas av tangenternas klickande som driver orden framåt - vet jag inte. Men jag vet tillräckligt för att börja. Eller ska vi säga att jag har hittat en tro på projektet, en känsla för dess natur. Nu är det dags för den där intressanta magin. Det där som sker när jag skriver. Att inte veta, utan bara följa med i upplevelsen.
Det är skrivperiod hela vägen fram till mitten av mars i utbildningen. Planen är nu att skriva var dag, i alla fall var vardag. Och att försöka producera minst 500 ord om dagen. Det är ett fullkomligt överkomligt mål, men hellre känna tillfredställelsen av att uppnå det varje dag och att överskrida det än att sätta ett för högt. Det här passar mig bättre. Att sätta mål som tecken, ord eller sidor kan verka instrumentellt. Men nu handlar det om att överkomma de små starthinder som ofta läggs ut. Att se till att orden lämnar kroppen och samlar sig i satser på sidan handlar inte bara om lust och inspiration, inte för mig. Utan om att komma över det där hindret för att sedan uppleva lusten och inspirationen. Det där hindret finns nästan var dag, det är nog många som inte kommer över det och det att jag gör det är anledningen till att jag har en hög produktionstakt.