Kurs & universums test
Via Författarskolan erbjöds möjlighet att vara med i en kurs att skriva manus. Det var en tidigare elev som nu går Skivpedagogutbildningen (som jag för övrigt gått för många år sedan) som erbjöd en kurs som en del av sin utbildning. En annan elev från samma ställe erbjöd extra handledning, det vill säga att vi kunde skicka in ett manus och får det läst och stöttat. Till detta senare tackade jag ja, det är alltid bra att få ett manus läst. Jag skickade dock inte in mitt "utbildningsmanus" som jag jobbat med som grund i utbildningen, utan det som jag blev klar med senast - också det under utbildningen förvisso. Men det är det jag behöver mest hjälp med nu. Främlingen-manuset är liksom redan på banan och i mångas händer. Hur som helst.
När det kom ett meddelande om att det fanns platser kvar på kursen så stannade jag upp. Varför inte? Jag har ju tid. Egentligen. Det är bara ovanan vid att bli uppbunden. Om jag vore djupt inne i mitt manus, som jag fortfarande inte börjat om på, så hade jag inte tyckt det var en så bra idé. Men det är jag inte. Jag har en kursares manus att bli klar med, har läst halva sisådär, och en annan kursares manus att läsa - men det är bara cirka femtio sidor, så det ska jag ju klara. Så, I går deltog jag i den första kursdagen av fem, torsdag till fredag, samt måndag till onsdag, från klockan tio till fyra på eftermiddagen. Alltså fulla dagar jämfört med hur det brukar vara även de dagar vi har lektioner på utbildningen. Vilket vi inte haft nästan alls i år.
Så hur var det då? Jo, dels var det störigt att min uppkoppling svajade och till och med la ner några minuter mitt i. Vi har en väldigt bra uppkoppling normalt. Så jag vet inte vad som var fel. Dessutom var jag ensam hemma och inga andra belastade nätet. Surt. Men annars kändes det bra att delta i något. Jag ska försöka hålla mig från att recensera kursen efter en första dag. Även om den tendensen alltid finns. Framförallt fick vi skrivövningar. Och det har ju alltid sin charm. I inledningen fick vi också berätta om en äldre släkting, jag berättade om mormor, för det är den jag vet mest om - och om jag ska vara ärlig så kikade jag på Wikipedia också, där hon har en sida. Där den som skrivit den av någon anledning missat att skriva min mammas namn rätt, och skrivit in hennes smeknamn "Mia", men strunt samma. Jag kan ganska lite om äldre släktingar. Det känns lite genant. Jag har inte varit så fokuserad på den delen av livet. Jag kan en del så klart, men inte så där mycket, mycket som en del tycks veta. Övningen gick ut på att prata om karaktärer. Vet inte hur mycket det gav mig i det hänseendet, men det var okej ändå.
Jag har också fått ett nytt korrekturuppdrag som fick mig att känna mig lite "gulp". Tidigare har jag korrekturläst korta kapitelböcker och korta barnböcker baserade på tecknade filmer och karaktärer som Barbie. Då är det en stunds fokuserat arbete och sedan över. Det här är sex hundra sidor roman! Då måste jag hitta ett sätt att lägga upp en dag så att jag ägnar några timmar per dag åt att korrekturläsa. Inte fokusera och göra klart. Kanske kan det vara en bra övning, för att se om jag kan jobba så. Ha flera olika fokus under en dag. Kanske är det vad universum ger mig en chans att testa? Vi säger det.