Läsa det utgivna igen

Häromdagen kom Kärleksvirusi brevlådan, och jag satte mig för att läsa igenom den inför releasen den 20 april. Jag var lite nervös. Det är så lätt hänt att en text känns lite obekväm efter ett tag. I alla fall skönlitterära texter. Kanske är jag inte tillräckligt självkritiskt, men jag tyckte i alla fall om den! Jag log åt detaljer, skrattade lite åt ordval och blev till och med riktigt rörd i slutet. 

Det är för övrigt en ganska rolig upplevelse, att läsa något du själv skrivit och gråta över att du blir rörd. Det har faktiskt hänt mig med flera manus. Ser jag på mig själv utifrån blir jag både lite förvånad och lite generad, men kanske mest förbryllad: hur går det ens till?