Malmö konsthall

I dag gick vi på konsthall. Det känns som evigheter sedan. Hur som helst var det sista helgen för Ceija Stojka (1933-2013), en romsk konstnär som överlevde koncentrationslägren och kom att gestalta dem och tiden före och efter på ett naivistiskt och levande vis. Jag tyckte mycket om utställningen. Vi köpte en affisch av solrosfält som var fin, även om mestadels av tavlorna var mörka gestaltningar av livet i lägren. Vi har absolut ingen plats för att sätta upp den, men jag tänker att den med en ram kan vara bra att ge till något av barnen när de har ett bo. Den kommer ju snart, den dagen.

Jag har en mensdag som heter duga, och humöret är i fas med det. Är kanske lite post-manus också. Att bli klar med det och skicka ut det till bedömning är påfrestande. Det känns som att jag inte vet var det ska landa alls, och det känns som att jag är fel i tiden. I otakt. Som att jag inte skriver den typen av text som just nu får ja. Men det är som det är och att låta det ligga och damma gör mig ju inte lyckligare. Det ingår liksom att utsätta sig, att refuseras är en del av jobbeskrivningen.