Morgonjobbet

Jag tycker om att gå upp och jobba direkt. Jag har börjat få tillbaka min ursprungliga dygnsrytm och vakar mellan sex och sju om mornarna, och då går jag upp och brygger en kopp kaffe (bara en, så gör jag en ny kanna när P vaknar). Sedan tar jag fram datorn. Och kanske skriver jag som nu, eller så jobbar jag med något uppdrag. Det är en skön känsla. Världen är fortfarande stilla, det är tyst med undantag för fågelkvitter, och det känns som att jag har fått extratid. Bonustimmar.

Just nu läser jag en skrivkollegas manus. Det är roligt och bra, och jag skriver kommentarer, får tankar. I går kväll kom jag också på att jag inte har lämning på ett korrekturjobb i nästa vecka, utan först veckan efter. I stället för typ tre, fyra dagar förstod jag att jag har tio. Vilket lugnade mig. Även om jag inte lovat att leverera den här responsen förrän månaden är slut vill jag bli klar med den. Hade hoppats på att kunna göra den tidigare, men andra manus och uppdrag kom emellan och det känns som att det verkligen är det här manusets och den här skrivkollegans tur. Mer en känsla än ett faktum, eftersom korrekturjobbet har sin deadline innan och att det dessutom så att säga är en riktig deadline.

Av allt att döma har jag svårt att skapa mig en rutin som går ut på att jobba med eget på morgonen och andras på eftermiddagen. Kanske kan jag få till det, men trots att jag föresatt mig det för flera veckor sedan har det inte gått. I stället blir det fokuserat arbete med en sak en dag. Jag har kanske inte förmågan eller tillräcklig energi för att byta fokus under dagen. I alla fall inte om jag inte måste. Men jag får väl se. Det är intressant att lära känna sin förmåga kopplat till kreativitet.