Närhet

I går var jag hos tandläkaren. En början till hål som hållit sig på plats behövde till slut lagas. Och när jag låg där med sköterskan och tandläkaren alldeles nära i mitt ansikte, petandes i min saliv blev det tydligt hur ovanligt det är att komma nära andra än sina allra närmsta i dag. Jag petade bort en sak i min egen mun, nån liten flisa långt bak på tungan och det kändes som ett så stort etikettbrott att ta mitt eget finger in i min egen min mot min saliv. Nå, så gjorde jag väl sällan innan corona också, men det var ändå en helt annan känsla va tabu nu.

När jag ändå var i stan, där min tandläkare ligger, så gick jag in på H&M för jag behöver ett par träningsbyxor sedan länge länge. Och det är nog ganska exakt ett år sedan jag var inne i en klädbutik. Så udda känsla. Dessutom blev det inga tights.

I dag ska jag skriva respons igen och det är alltid samma utmaning. Att formulera sig. Att synliggöra det som är bra, och se vad som kan bli ännu bättre. Märkligt att jag känner så inför varje gång. Men det är kanske bra, som att jag anstränger mig ordentligt, som nervositet inför ett uppträdande och liknande.