Rymden runt

Jag oroar mig för rymden runt skrivandet. Att jag behöver så mycket. Kanske tror jag bara det? Men så fort något kommer in och äter energi så fallerar saker mycket enklare i skrivandet. Det är väl en självklarhet. Men att försöka balansera åtagande, uppdrag, sociala grejer med skrivandet är svårt. Att förstå, tolka och agera efter. Jag kan ju se vad som sker, i efterhand. Och tänka: så här är det med mig och mitt skrivande. Men då kommer tanken: men ... måste det vara så? Kan jag med vilja och lite kraft se till att det blir på ett annat vis? 

Nu är jag indragen i en konflikt som kräver en del kommunikation. Och eftersom det är en konflikt äter det energi och jag märker hur svårt det är att ta mig in i skrivandet och i den världen. Det kan bli ord, men jag kommer inte in i världen. 

På samma vis har ju alla planer på att jobba med en sak på morgonen och en annan på eftermiddagen inte genomförts. Att jag inte gjort det säger något. Så klart. Men vad.