Tiden

Tiden rör sig så märkligt nu. Någon skrev i flödet på Facebook att det finns ett psykologiskt fenomen som jag tror kallades för crouching (nej, jag orkar inte googla). Det gick ut på att när vi lever allt för enformigt så börjar hjärnan packa filer som är likartade för att det är smidigt och praktiskt för minneskapaciteten. Så om du är på samma plats hela tiden under liknande omständigheter och gör alla dina olika saker, som nu då vi alla nästan bara är hemma (inte "alla" jag vet), så blir det svårt att komma ihåg om en sak skedde i går eller för en vecka sedan. När hade jag det där samtalet? När skedde ditten eller datten? Och minnena flyter ihop. Och tiden blir geggig.

Tiden kastar sig också fram och tillbaka för tillfället. Vet inte vad det kan ha för käck benämning. Storming? I alla fall är det som att tiden rör sig mycket fort, och mycket långsamt. Plötsligt är det fredag igen, det var det ju igår! Men samtidigt, hur kan det vara måndag fortfarande? Fast i dag är det faktiskt onsdag. Min känsla är mer tisdag, fast å andra sidan känns det som om det är fredag i morgon. Skumt.

I dag ska vi ha zoommöte på utbildningen med information om år tre. Känns festligt att det händer något inom ramen för den, för det sker så lite där. Fast vi fick också just våra tilldelade kamratgrupper. Skyndsamt kastade jag mig in i min och föreslog att alla skulle läsa allas manus, eftersom det var upp till varje grupp att bestämma hur man ville lägga upp det. Tycker vi läst och lästs för lite i våra projekt under utbildningen, och det ÄR en heltidsutbildning så lite krav kan ställas på oss (vilket inte gjorts direkt). Sedan tror jag mig vet att en i min grupp ändå jobbar heltid, och blev rädd att hon kanske skulle föreslå annorlunda. Så därav min sluga kvickhet.