Tryckt litteratur är något särskilt

När coronan kom fick jag en ingivelse att skriva en barnbok om att bli isolerad. Jag vet inte exakt hur det gick till, men jag vet att min vän S sa "Kärlek i coronans tid" och att manuset kom att heta så en längre tid. Jag valde att ta bort corona och bara ha ett coronaliknande virus, dels för att inte låsa boken i tiden och dels för att inte känna mig låst av de faktiska förhållandena just nu. Jag ville att boken skulle komma ut fort, och det blev så att jag frågade min mammas ljudboksförlag om de var intresserade av en snabb produktion. Sagt och gjort, den spelades in och kom ett tag efter också ut som e-bok. Så där fanns den, utgiven som ljudbok och e-bok och ändå kändes det lite som att den inte kommit ut. Inte på riktigt riktigt.

När jag gjorde ett redaktörsuppdrag för ett förlag som har inriktning på bland annat HBTQ-frågor tänkte jag att min bok ju skulle passa hos dem, eftersom huvudpersonen Mary är kär i en Ella. Jag visste inte hur mycket det faktum att boken redan kommit ut i andra format skulle påverka intresset, men det verkade inte spela allt för stor roll. De ville gärna ge ut boken och nu i vår kommer den ut mellan hårda pärmar. Och först nu känns det som att den faktiskt finns. Något jag kan hålla i, ha i bokhyllan, peka på, räcka över till någon annan.

Det är intressant att det känns så tydligt att det är skillnad för mig. Samtidigt som ljudböcker ökar enormt, många tar till sig boken just genom öronen. Jag själv lyssnar mycket på ljudböcker. Men en bok jag verkligen bryr mig om köper jag sedan också om möjlighet finns.