Väder, okej samtalsämne?

Ja. Det är helt rimligt att som boende i ett land med årstider tala om vädret. Det spelar ju så stor roll för oss i vardagen. Det påverkar känslan vi har för dagen och det kan verkligen påverka våra sinnen. Jag som bor vid havet tycker nästan, men verkligen inte alltid, att det är vackert. 

I dag snöar det ute, och när jag såg det på morgonen fylldes hela mitt vara av den upplevelsen. Till saken hör förstås att vintern varit varm och att jag bor i södra delarna av Sverige, så snö är en raritet. Så fort jag hörde P röra på sig var det min första replik: "Det snöar ute!"

Väder är dessutom något vi delar med andra, en gemensam upplevelse. Och när den upplevelsen påverkar de flestas humör och dag på ett eller annat vis är det som sagt helt rimligt att ta upp vädret vid tillfälliga möten. Så klart kan det ju kännas som en meningslös yttring när den som du står framför också kan uppleva exakt samma väder. Men det säger också något om hur mycket vädret påverkar, att det bara måste påpekas.

Jag tänker vidare på väder när jag skriver. Det är ofta viktig del av scenens miljö. Väder och årstid. Ljus, dofter, vädrets påverkan på omgivningen ... det är ju minst lika viktigt som i verkligheten. Perceptionen av det omgivande. Men med måtta, jag kan själv bli utmattad av äldre litteraturs överanvändning av natur och väder. Jag vet att många uppskattar det, men jag tröttnar. Det säger mig inget om det inte har med en scen att göra. Jag tycker inte heller att det är roligt att läsa litteratur som ägnar mycket tid åt platsen. Däremot uppskattar jag när litteratur lyckas att via gestaltning och miljö placera mig i ett historiskt skede som tidigare varit abstrakt, men plötsligt blir levande. Det är rent magiskt när det sker.

När jag lämnade den destruktiva tid som företagare innebar bakom mig bröt min kropp ihop, så till vida att ryggen pajade. Men även mina sinnen reagerade. Jag har inte läst på om det, men skulle inte bli förvånad om det är ett typiskt utmattningstecken. Plötsligt blev allt i naturen så tydligt, dofter framträdde på ett nytt vis och framförallt sensoriska aspekter som grus under skosulan, att krossa små kottar under skon, att rulla stora kottar under hålfoten, att krossa is på vattenpölar - allt var fantastiskt tillfredställande.