Världen av i går

Jag har som andra läst historia i grundskolan och gymnasiet, men kunskapen har inte levandegjorts för mig. Det känns som att det är först via litteraturen som jag faktiskt förstår. Att läsa Stefan Zweigs berättelse Världen av i går om Europa kring sekelskiftet innan första världskriget, under första världskriget, mellankrigstiden och utbrottet av andra världskriget är ett sätt att lära känna Europa och på så vis också spegla samtiden.

Det är förstås inte en sanning, utan som undertiteln anger: "en europés minnen" och det är tydligt att det är berättelsen från en rik, intellektuell man. Hans utsagor är bedrägligt allmängiltigt formulerade och det är omöjligt att inte tänka att där finns andra upplevelser av samma tid. Samtidigt är det förstås något av ett lackmuspapper att titta på den intellektuella eliten, och kanske extra intressant att lyssna på Zweig som ofta är motvalls och någon som jag upplever som en styvnackad idealist. En humanist som tror på vikten av att förhålla sig öppen och fri i tanken, att inte låta gränser hindra möten mellan tankar och människor.

Genom läsningen förstår jag hur nationalism förändrats på grund av krigen. Naturligtvis inte över en natt, en förändring är möjlig för att den lyckas dra näring ur något existerande. Men en annan värld blir tydlig i Zweigs berättelse. Innan krigen upplever jag nationalismen som enande snarare än som sedan söndrande. En annan typ av europeisk identitet tycktes också finnas (och även fortsätta finnas som dröm om framtiden tycks det mig när jag läser Mandarinerna som gestaltar den franska kulturelitens idéer och samtal strax efter andra världskrigets slut.)

Det går inte att inte låta sig imponeras av alla dessa personer som Zweig haft som vänner, eller av hans fasta övertygelse att inte låta sig och sitt skapande kapas av politiska krafter. Men det är också intressant att hans självbiografi inte alls förhåller sig till hans egen ställning, som född in i en ekonomiskt oberoende familj i det extremt kulturella Wien. Eller att familjeband är osynliga. En fru nämns i förbifarten, sedan en ytterligare. Han håller mestadels en ickedömande ton, men när han talar om Berlin under den helt vansinniga inflationen i mellankrigstiden är det ändå en viss förskräckelse mellan raderna. Men, samtidigt tydligt uttalat att han inte skulle vilja vara utan det, att brotten mot normer för något med sig. Han beskriver också synen på kvinnor och män kring sekelskiftet skapade burar åt kvinnor, prostitution och skadlig dubbelmoral.

Jag visste inte så mycket om Zweig innan jag började läsa. (Visste t.ex. inte att The Grand Budapest Hotel var inspirerad av hans öde.) Och sökte på honom först efteråt, för att få reda på mer än det han själv berättar om sin karriär och sitt liv. Det var en ganska fattig Wikipedia-sida, och eftersom det stod att han dog så pass tidigt, och samma år som Världen av i går blev jag nyfiken. Det intressanta var att de tre artiklar jag sedan läste berättade något olika berättelser om hans död (Expressen/Kvällsposten, Vi läser, Svenska Dagbladet) men det verkar som att han efter flykten från Europa under andra världskriget till slut hamnar i Rio De Janeiro i Brasilien. Där skriver han Världen av i går, skickar manuset och tar sedan livet av sig tillsammans med sin andra fru. Varför verkar inte klart, men det känns inte helt förvånande. Även om självmord alltid är förvånande i det att det trots allt är en ganska ovanlig utväg. Men Zweig hade förlorat allt, och fallit från väldigt hög höjd, och kanske även tro och hopp om en humanistiskt värld. Hans avskedsbrev avslutas med orden: »Jag hälsar alla mina vänner! Må det vara dem unnat att få uppleva gryningen efter den långa natten! Jag, som är alldeles för otålig, vandrar vidare i förväg.« Det är ett avsked som lämnar öppet för mycket tolkning.

Läsningen av Världen av i går har berikat mig. Den har fått mig att se i lite skarpare ljus på samtiden. Inte i ett nytt perspektiv, utan skarpare. Det är länge sedan jag hade kvar känslan att världen bara kan bli bättre och att vissa vägar är omöjliga. En naiv tro. Det är intressant att vissa aspekter av ens världsbild känns som att den tillhör den typ av sanning som är observatörsoberoende, som en del av den fysiska verkligheten. Men så inser du att det är en social verklighet, en konstruktion och att allt kan förändras och att mycket redan är annorlunda än du trott. För mig är Världen av i går en av de böcker som levandegjort något som tidigare varit platt kunskap, fört samman olika insikter till något användbart. Jag älskar sådan läsning.