Stanna hos mig

Inser att jag har svårt för den här typen av romaner. Det säger inget alls om romanens kvalitet. Bara om mig. Jag tycker att det är väldigt påfrestande att läsa om människor som liksom är förutbestämda att råka illa ut och människor som i onödan, på grund av bristande kommunikation och dumma val leder sina liv in på fel spår. Och ju mer välberättat desto mer plågsamt. Jag vill bläddra förbi jobbiga partier och läsa en bit fram och sedan kan jag gå tillbaka och läsa sidorna jag blev för psykiskt utmattad av. Så kan jag inte göra med en ljudbok. Men nu har jag ökat uppläsningstakten till 1.5 som ett sätt att komma över jobbiga partier. Nå. Som sagt: detta har mer med mig att göra.

Med det sagt kan jag ändå säga att jag tycker om Stanna hos mig. Vi följer Yejide i ett jag-berättande, växlat med hennes mans röst som dock inte lika förekommande. Jag läser Yejide som huvudperson. Det är en relationsroman, men också en berättelse om barnlöshet, om desperata lösningar och om mötet mellan det moderna och det traditionella. I bakgrunden rör sig också det politiska oroligheterna i Nigeria med sina konsekvenser, som till exempel den vidriga laglösheten (vilket får mig att tänka på Varje dag är tjuvens dag). Där finns också bilden av månggiftet, som en väldigt oharmonisk lösning. Jag har läst väldigt många sådana skildringar nu och undrar om det någonsin funnits en tid då det varit en fungerande lösning?

Ayòbámi Adébáyò har skapat en levande text där jag kommer nära karaktärerna och deras perspektiv. Samtidigt lämnas jag lite hängande när det gäller vissa saker. Som varför huvudpersonen är otrogen, det slår inte riktigt rot i mig, utan jag får skapa det själv så att säga en bit från romanens text. Eller hur hennes man ser på det dödsfall han orsakar, det är ändå en ganska brutal händelse som inte riktigt tycks slå rot i honom.

Det finns partier som är onödiga, där författaren inte litat på att jag som läser ska förstå ändå. Till exempel ett parti där hon sätter ord på varför huvudpersonen håller sin dotter i från sig. Jag förstår varför hon gör så. Ändå kommer ett stycke där det förklaras. Det hade en redaktör kunnat stryka.

Det jag uppskattade allra mest är nog gestaltningen av livet i det moderna, nå nästan nutida, livet i Nigeria. Men jag noterar ibland en del förklarande meningar och kommer att tänka på Toni Morrisson som talat om att skriva för de egna, att förutsätta kunskaper och inte förklara. Ayòbámi Adébáyò kan inte haft bara sina egna i åtanke när hon skriver vissa saker, utan förklarar för den som inte är hemma med de Nigerianska sedvänjorna. Men, kanske är jag för okunnig - kanske är vissa saker okända för unga läsare nu i början av tvåtusentalet även i Nigeria? Eller kanske finns det kulturella skillnader i landet som gör att de kan behöva förklaras? Men jag tror väl inte att det är den främsta anledningen. Och det finns väl inget fel i att vilja inkludera fler läsare i det egna. Men jag kan också förstå Morrissons vilja att utmana normen, att förutsätta läsarens kunskaper på samma vis som det motsatta alltid görs.

Om boken / baksidestext:

En rik och brokig berättelse en bok med mycket smärta och svärta hon är en så häftig berättare, man är verkligen med och känner mycket Jag känner så starkt för Yejide Stanna hos mig är värd all uppmärksamhet. C-G Karlsson, SVT Go'kväll

Yejide träffade sin man på universitetet och de har varit gifta i fyra år. De har ett fint äktenskap, allt som egentligen saknas i deras liv är ett barn. Yejide ber om ett mirakel, hon träffar läkare, hon går motvilligt på en krävande ceremoniell pilgrimsfärd. Men inget händer.

Släkten är bestämd, kräver ett barn och insisterar på att hennes man ska ta en till fru. Yejide känner sig förtvivlad. Hennes make försöker blidka Yejide såväl som släkten. Men det är en omöjlig situation som kommer att leda till svartsjuka, svek och förtvivlan.

Stanna hos mig är en kärlekshistoria som utspelar sig mitt i den politiska turbulensen i Nigeria under åttiotalet. Det är en berättelse om hur skört ett äktenskap kan vara, om den enorma längtan efter barn och om hur en familj kan gå sönder. Det är också en roman om hur gamla traditioner möter en modern värld med nya värderingar.

Stanna hos mig är hennes debutroman, den fick ett fantastiskt mottagande när den utkom i Storbritannien, blev nominerad till Baileys Women s Prize for Fiction och har hyllats av recensenter och läsare.

Det här fångar Ayòbámi Adébáyò skickligt och hon använder sig på ett intelligent och humoristiskt sätt av den rika berättartradition hon tillhör. Grovheterna haglar och de råa skämten är uppskruvade till högsta volym. Men känslorna är brännande och svidande och människorna sköra. Som alltid. Maria Schottenius, Dagens Nyheter

• Titel: Stanna hos mig
• Författare: Ayòbámi Adébáyò
  
• Översättare: Erik MacQueen
• Utgivningsår: 2018
• Förlag: Piratförlaget
• Bok #15 2021